uppdatering

Jag tänkte pricka av "listan" från tidigare inlägg.
-Sötsuget ligger fortfarande på topp.
-har lyckats riktigt bra med den sociala biten och är jätte glad för det.
-Har inte bjudit in till kaffe, men lugn det kommer.

-Sköter veckohandlingen si sådär. Handlar dock färre gånger än förut.
-Följer inte matlistan slaviskt, men som grund.
-Städa... ja vad ska jag säga, i morse blev jag väckt av en soldat som krypit fel i skyttegraven. Fel krigszon sa jag och somnade om.
-Erimit... nä inte som det ser ut för tillfället:)
Det var avbetningen, har skött mig hyfsat snyggt tycker jag.

I måndags var vi på återbesök med Jesper och läkaren tyckte att det såg mycket bra ut. Han får fortfarande inte stödja på benet i yttligare två veckor, men det är inga problem. Han har blivit väldigt duktig på att ta sig fram på sitt sätt, dragandes fram på armarna.  Jesper har inte lika brottom som sin syster, även hon hade sin stil. Sumostil kan vi kalla den och den började hon med vid ½års åldern, som Jesper är nu. Ja herregud lillkillen är redan ½ året..vart tar tiden vägen?






En sumobrud.


Tjock mamma faller

Igår hade Jesper en lite grinig dag. Kom jag utan synhåll ja då...buuäää. ville inte sova...buuäääää. Det blev knapast bättre sen vi hade städat huset klart (tack farmor). Hämtade Filippa på dagis i sin vanliga ordning, åkte hem. Hinner inte va hemma mer än drygt en timme innan jag halkar i trappen med Jesper i famnen. Landar mjukt på min bakdel, men stackars lilla jesper som fick sitt ben i kläm. Första tanken - den här jävla trappen!!! Sen bröts mina tankar och frustration över ett gallskrik. Jag såg att benet kom i kläm. Av försiktigt med byxorna, undersökte lite snabbt. Förstod att nått va fel för benet var uppdraget hela tiden. Ringde Mathias han var vid Bygdeå -plattan i botten. Mormor och morfar kom för att ta Filippa så att vi kunde åka på akuten. Efter några timmars väntan med undersökning, röntgen och åter en väntan så fick vi prata med ortopedläkaren. Jesper hade fått en fraktur på vänster underben. Sprickan gick längs med benet och låg i bra läge så det behövdes varken gips eller bandage. På en vecka trodde läkarn att det skulle vara bra. Fick återbesök på Måndag. Gav alvedon så han skulle kunna sova och han fick faktiskt sova. Stackars lill killen.
När vi kom hem på kvällen så hade morfar lagt halktejp i trappen.  Det är nog bra för det är inte första gången jag halkar där... på samma plats och vis ramlade jag när jag var gravid och självklart då med Jesper i magen. Detta stackars lilla barn som inte fyllt ½år och redan haft fraktur, besvärlig skorv/svamp och åkt utför trappen 2 ggr. Hur kommer det att sluta?
/mosar´n

Länge sen

Fredag kväll vad ska vi hitta på???
-Vi kanske ska köpa ost, kex och vin?
-Jaaa, det skulle va jätte gott.
-Vin ska vi köpa det?
-Ja, ska det va så ska de va.

Jag har nämligen längtat till en ostbricka med ädelost och brie.  Det har inte varit lämpligt när jag har varit gravid eller ammat. Jag har fått stå över i 2½år. Men nu äntligen fick jag och oj vad jag åt. Min snälla sambo for på affärn och shoppade loss, han slog även till på två olika viner. Jo jag säger bara det, någon vidare vindrickare är jag inte..
Ett glas ganska lättdrucket vin och jag kämpade och hurrvades länge. Så nu har vi en flaska kvar och när ska den drickas??

På Söndag ska vi till Leos! Det bådar gott, ingen i familjen har insjuknat och Jesper har åkt till Farmor redan i dag. Tack för det! Så natten borde bli lugn och morrondagen mindre stressig. Vi ska hänga på dörrlåset med full av energi och leklust. Det är ett gäng från byn som har dragit ihop denna idé och tack så mycket för att vi blev tillfrågad. Det ska verkligen bli jätte kul och jag har sett framemot detta. Feber och snuvor har passerat och nu en dag kvar och inga större täcken på sjukdom. Phuuu nu kan jag nog andas ut.

Stor städ

Jag håller på att städa huset på östbyn, torka foder runt dörrar och fönster. Snart känns det rent nog att hänga upp lite gardiner. Mathias är ledig från jobbet den här veckan, så denna vecka händer det.  All el är klar på övervåningen det som saknas nu är klickgolvet i vardagsrummet och nålfilten i trapporna sen kan vi flytta in. Alla lister och andra småsaker som kanske hinner göras är bonus, ju mer desto bättre. C var på besök i dag och han ska boka lastbilen till sista helgen i November så nu är det liksom försent att dra ut på flytten yttligare.

I går var jag på föräldramöte på Lillebo. Dom visade ett bildspel på vad dom brukar göra och oj vilket bra dagis Filippa har börjat på. Dom har bakat bröd i bagarstugan, haft OS, knopp i skogen och aktiviteter kring alla högtider.
Jag rekomenderar starkt detta dagis med mysiga och duktiga fröknar. Det är nästan värt att pendlas för.

För övrigt den här veckan har jag promenerat med C. Lärt mig att även jag kan fastna som min kära sambo (Väldigt kul). Och alla som känner mathias vet nog precis vad jag menar med att fastna:)
Jag tog lite nya bilder från huset och ja det håller på att se ganska skapligt ut. Och alla superinredare håll nu i er för våran köksmatta är verkligen något att sätta tänderna i. Antingen gillar man den eller så skyr man den som pesten, men alla fläckar som uppkommer i ett kök och runt matbordet kanske trollas bort av allt virrvarr;)












Hare gött

Skållat barn eller...

.är det bara skorv med inslag av svamp. Låter nästan som en huvudrätt i något främande land. Ja tack och lov för att det blivit bra, hoppas nu att det inte kommer tillbaks. Bvc och läkaren tror inte det, få hoppas att dom har rätt.

före behandling med daktacort

Efter



Pepparkaksbaket gick si så där, Filippa var inte särskilt eggad, ville mest äta deg. Att det ska vara så svårt att inte bränna dessa stackars kakor, verkar vara mera regel än undantag att minst en plåt blir bränd. Hur som hälst slutar det med att jag upptäcker att bruden har feber. Tredje gången på kort tid som hon är snorig och hängig, typ varannan helg.
Tack dagis för att ni bygger starkt imunförsvar hos min dotter! Hon kommer nog att tåla pepparn när hon blir stor, inte minst med tanke på allt som hon äter och slickar på.


pepparkakor

I dag är jag på gång...glädjen liksom infinner sig runt om mig. Fick sova hela natten, Jesper ville inte äta sin välling som han brukar. Hoppas att han tänker fortsätta på de viset. Det skulle vara grymt skönt att slippa dessa skrikar nätter som vi fick utstå med Filippa. Men nu sover hon som en klocka, jag har så duktiga barn om jag får säga..och de får jag. De små liven somnar 19 utan protester eller annat krångel. bara att lägga i sängarna och släcka lampan, puss och godnatt. I morse vaknade Jesper strax efter 7. Pigg och utvilad var jag och barnen.
Fick ett telefonsamtal i morse, det var M, hon ville ha kaffe. Mycket trevligt. Filippa var i sitt esse som vanligt och så fort L ens tänkte tanken på att låna Filippas grejor så utbrast hon i ett stort MIN. Hur kul var det?? Som tur gick det över och tillslut såg dom ut att ha ganska kul. Nä detta får inte vara sista gången.

I dag ska vi baka pepparkakor, Filippa älskar att hjälpa till så det blir kul. Det är tur att jag har väldigt fina formar inga klassiska hjärtan eller gummor, nä ett E och ett L är de jag har, men var det Kajsa Varg som sa att man tager vad man....
Filippa har vaknat och Jesper har sover för andra gången. Bäst att passa på att baka då.

Lite bilder


nytt kakel och nya bänkskivor. Sim sala bim ett nytt kök

Klinker i hallen

Filippas snygga fondtapet

Bilden skulle vara vriden ett kvarts varv. Detta är toan och dusch hörnan

Filippa hjälper mig att baka

Jesper 2,5 månad

Och sist men inte minst Filippa som gungar. Fart och fläkt är hennes motto.

Hej svejs

long time...

Oj vad tiden går fort, snart ½år sen jag skrev sist. Det är yttligare ett bevis på att bloggning inte är min grej. Men nu är det så att jag tycker om att läsa bloggar, så nån gång måste jag ju bjuda tillbaks. Så varsågoda. För övrigt ska jag försöka skärpa mig på många sätt...
Motionera
Följa matlistan
Vecko handla
Minska brutalt på sötsaker!!!
Bli mer social
Städa bättre (ser jämt ut som en krigszon)
Bjuda på Kaffe
Inte bli erimit i klinten också.

Nu är huset snart färdigt...eller blir väl aldrig klart. Saknar altan, mer välkomnande bro, carport och ny färg på huset, men det är sån´t som kommer om 10år.
Nu har jag satt foten i backen och bestämt ett flyttdatum. Sista helgen i November bär det av. Så håll i er alla bysbor som inte trodde de skulle bli av...nu kommer vi.
Filippa har börjat på dagis, mån-ons...miljövän??? mycket bilkörande blir det, jag och Mathias håller vägen sikeå-klinten varm och öppen. Jag kör fram å åter x2 dagis dagarna och på helgerna x1. Mathias kör oftast varje dag, men som jag sagt allllt blir bättre när vi flyttat. Mindre bilkörning, mer familjetid, mer pengar kvar på kontot. Tänk vad en flytt kan göra.
Ny förstår jag hur dom kände, högsta hönsen på kommun. När gammlen skulle flytta till nya sjukhemmet Lövlunden så skulle dom behöva förråd till skidor och sparken. Takliftar var inte heller aktuellt trotts att merparten är av stora behov av detta. Så allt blir bättre när man flyttar.
Jag ser verkligen framemot att vi bor på ett ställe.

Jag har börjat med barnvagnsrally, Mån-Ons hakar jag på C. Mycket trevligt tycker jag. Att så lite kan göra så mycket. Att prata med nån annan än barna gör verkligen under.
Nu hör jag att det rasslar i dörren, karn kommer hem. Ska lägga ut bildet imorgon.

RSS 2.0